Tio år efter hjärtstoppet har den tidigare ÖIS-spelaren Robin Ganemyr med hårt arbete lyckats att bygga upp ett liv med sambo och jobb. Det hade aldrig gått utan människorna i hans närhet, sjukvården och idrotten. Robin menar att han har ÖIS att tacka för mycket. Träningsdisciplinen och åren i Allsvenskan hade han nytta av under sin rehabiliteringsperiod. Erbjudandet om att få arbetsträna på ÖIS-gården efter hjärtstoppet betydde mycket för att komma tillbaka till vardagen.
– Jag var 16 år när jag kom till ÖIS. Jag fick lära mig att välja bort saker för att fokusera på träningen liksom att passa tider och anpassa mig till regler. Allt det hade jag en enorm nytta av under åren när jag kämpade för att ta mig tillbaka till ett normalt liv, berättar Robin Ganemyr.
Det var den 20 augusti 2014 som han drabbades av hjärtstopp under en träning med Oddevold. Spelarföräldern Susanne Bergman startade hjärt- och lungräddning. Lagkamraterna Pablo Andersson och Liridon Selmani hjälpte till. Utöver deras snabba insats var även turen på hans sida. En ambulans befann sig i närheten och kunde snabbt vara på plats.
– De första 15 minuterna är avgörande vid hjärtstopp. Utan dessa fantastiska människor hade jag inte levt idag, säger Robin.
Efter en och en halv vecka i koma på Norra Älvsborgs Länssjukhus lyckades det andra återupplivningsförsöket. Tiden efter var kritisk. Robins tillstånd stabiliserades och han flyttades till Östra sjukhuset. Därefter fick han komma till Högsbo sjukhus.
De snabba insatserna på fotbollsplanen tillsammans med sjukvårdens akutinsatser var avgörande. Vägen därefter till ett normalt liv var lång, oerhört lång. Han fick beskedet av läkaren att han visserligen hade överlevt men att han aldrig skulle bli helt återställd kognitivt.
– Det var verkligen inte vad jag ville höra. I dag kan jag i och för sig förstå att han sa så. När jag började min rehabilitering märkte jag att min hjärnkapacitet var brutalt försämrad. Det var en chock, berättar Robin.
I det läget tog han fram allt han lärt sig från idrotten och bestämde sig för att kämpa. Oavsett känslor och tankar. Det tog honom tre år av enveten träning att bli friskförklarad rent fysiskt. Det var givetvis en milstolpe och en seger för Robin, men kampen för att få återvinna hjärnans fulla kapacitet återstod.
– Att träna hjärna har varit och är en speciell upplevelse. Skrämmande och fantastiskt på en och samma gång. Skrämmande därför att vissa minnen var borta och närminnet var trögt. Fantastiskt därför att jag började inse att hjärnan är en muskel, precis som alla andra i kroppen, och den svarar på träning. Men det krävs mycket träning, berättar Robin.
De som aldrig varit i Robins situation kan nog inse att det inte är självklart att hitta den orken och kampviljan. Att tvingas träna upp sin hjärna i vuxen ålder framstår för många som en övermäktig, näst intill övermänsklig uppgift. Robin fick börja om från början. Han kämpade för att få tillbaka sitt körkort. Det gick, men inte utan möda.
– Att träna hjärnan som jag har behövt göra är att lite som att lära känna sig själv på nytt. Å ena sidan finns där saker som är bekanta, å andra sidan är det som att vara någon annan. En mycket märklig känsla. Jag har använt jättemycket av det jag lärt mig inom idrotten för att klara denna svåra resa, säger Robin.
Han anger flera skäl till att han lyckats. Föräldrar, lagkamrater, nära och kära. Rehabiliteringsträning inom sjukvården. Fysisk träning. Mental träning. Samtalet från ÖIS som erbjöd honom arbetsträning.
– Det betydde oerhört mycket för mig när Niklas Allbäck ringde och frågade om jag ville arbetsträna på ÖIS-gården. Jag tackade ja direkt. Tiden på ÖIS-gården innebar att jag kom in i ett sammanhang där jag kände mig trygg. Jag fick gå tränarutbildningen UEFA A och B. Jag var assisterande tränare för ÖIS U17-lag. Jag utvecklades enormt och mitt humör blev bättre rent allmänt, berättar Robin.
Till detta kommer vad anhöriga har beskrivit som en ”tjurskallighet” i positiv bemärkelse. Robin själv menar att kombinationen av tjurskallighet och disciplinen från idrotten har gjort all skillnad i hans långa kamp för att komma tillbaka.
I dag bor han med sin sambo Angelica Fridlund i Göteborgsområdet och jobbar heltid. Det blir ett antal fotbollsmatcher varje år. Måndagen den 29 juli möts två av hans tidigare lag. ÖIS tar emot Oddevold i en hemmamatch på Gamla Ullevi.
– Jag har fina minnen från hela min fotbollskarriär. ÖIS har en extra stor plats i mitt hjärta både när det gäller tiden i ungdomsfotbollen och i Allsvenskan. Att klubben ställde upp för mig efter hjärtstoppet kommer jag aldrig att glömma, berättar Robin.
Faktaruta
Robin Ganemyr
Moderklubb: Kungsbacka BI
Seniorkarriär: ÖIS (2003–2007), Falkenbergs FF (2007–2012), Oddevold (2013–2014)
Allsvenska matcher/mål: 66/2
Superettan matcher/mål: 145/13
Division 1 matcher/mål: 32/4
Landskamper: 1 U21 (bytte av Dusan Djuric i 56:e minuten i en 1–1-match borta mot Vitryssland 2004). Var uttagen till en U19-EM-kvalmatch mot Tyskland 2001 men fick inte spela.
Av: Ulf Lindqvist
